onsdag 12 oktober 2011

Helt plötsligt.

 Istanbulresan hade ett syfte. Att frossa i konst och kultur. Resan fyllde verkligen sitt syfte. Till bredden. Min första kärlek kom helt oväntat i ett litet galleri nära Tophane, inte långt från Taksim. (Bogazkesen Cad. No 76.) Galleri PiArtworks. Väl värt ett besök.

"When I cracked the door open, the house blew its breath trapped all day from behind closed windows into my face. It was not like having a rotten tooth, but more like a hangover... Anyway it pleased me."

Konstnären Volkan Aslans utställning "unstable repetition". Läs mer här också.
Enkelt och genialiskt. Allt tecknat med stenciler för barn och arkitektritningar. Mycket färg. Enkelt. Ren lycka. Jag var tvungen att köpa med mig katalogen. Bra gjort. Känner nu ett sug av att teckna och rita. På mitt sätt. 

Nu bär det av på nästa äventyr. Östersund. Har hört att det är kyligt där i norr. Jag är redo.








tisdag 11 oktober 2011

Istanbul.

 I lördags kväll kom jag hem till Dals Långed igen efter sex härliga dagar i underbara Istanbul. Kontraster? Oh, ja!,  Jag älskar den staden. Istanbul. Det känns som att den har allt. I alla fall allt som jag gillar. Jag frossade i konst och kultur i nästan en hel vecka. Studieresa med min masterklass. Spännande och otroligt trevligt. Jag hade innan avfärd höga förväntningar. Det är ju lite farlig när man reser. Förväntningarna kan ju krossas helt. Men denna gång blev det ren och skär kärlek. 

Som vanligt känns det både bra och konstigt att komma hem. Ensamt. Att bo ihop med tre fantastiska kvinnor på liten yta. Samtidigt som det känns att jag har träffat alla 12 miljoner (?) människor som bor i Istanbul. Folk överallt. Jag gillar det. Så att komma hem till röda lilla huset kändes ensamt. Inte ens Doris var ju hemma. (Hon är på pesionat i Småland hos sin gammel-matte.)

Därefter kom en apatiska upplevelsebakiskänslan. Inte kunna ta sig för någonting. Trodde nästan att jag var sjuk ett tag. Jag behövde visst bara sova. Många timmar. 

Istanbul. Så mycket färger. Folk. Dofter. Jag fotade mycket. Undefär 15 gånger varje dag utbrast jag. "Åh, vad bra vi har det." På riktigt. Vi åt fina sötsaker. Drack te. Kaffe. Vart vi fyra gick följdes vi av "Spice Girl". Jag vet inte om jag ska ta det som en förolämpning eller komplimang. Jag hade till och med glömt bort att den tjej-gruppen hade existerat. 

Nu några dagar senare när vardagen verkligen snurrar runt känns det overkligt att jag ens varit där. Det är ju alltid så när man reser. Det sker en förändning hos mig. Jag upplever saker och bli en helt annan person. Sinnerna är på helspän. Den magiska känslan. Jag försöker behålla den länge. Tyvärr blev det kort tid denna gång. För mycket måsten att ta tag i. Men jag återkommer Istanbul. Var så säker.



















måndag 10 oktober 2011

Måndag 10 oktober 2011.

...ord...

resa sova skriva tänka planera framtid afrika mail ringa räkning istalnbul resa östersund hemsida maila beslut orka hudfärg växtfärg ögonfärg doft sakna kärlek mycket lite allt inget överflöd beröring ögonkast te kyla socialisera skissbok lövet skövde hemslöjd post brev vykort vaccin trisstess störtcool galen förgylla samla tycka tvätta packa skriva datorjävel eksjö doris prioritera stipendium ansöka skriva dator konsum sova resa nomadlivet

Tidningen Hemslöjd.

I senaste numret av Hemslöjd hittar ni en liten sida med mig på. Under rubriken Blivande mästare. Känns konstigt att se sig själv och mitt egna arbete. Men jag står för allt. Fullt ut. Och det är ju verkligen ett privilegium att få vara med i detta nummer som har temat Lappar, knappar och band! Mycket inspiration. Och så gillar jag ju denna tidning. Särskilt sedan de bytte namn och ändrade lite utseende. Heja!


söndag 9 oktober 2011

En egen HEMSIDA.

 Med god hjälp av fin vän har jag nu alltså fått mig en egen hemsida. Det har varit på gång länge, men nu så äntligen. Tack Karin Eriksson för hjälpen!


En ny snuttefilt?

Ja, i nästan en månad har denna lilla tygbit följt mig. Tillsammans med annat skrot jag har i min väska. Jag har funderat och känt efter. Visst kan det bli något av det här. Undersökningen fortsätter. Om dygnet ändå hade fler timmar.