Då var jag tillbaks i Dals Långed, i skogen, i kylan. Känns som hemma. Mängder av inspiration på ett dygn. Kylan är det främsta just nu. Snö och frost överallt. Vackert så att det gör ont. På flera sätt. Fantastiskt att jag får se och uppleva detta. Ont om händerna när jag bara MÅSTE ut och fota. Kylan biter. Jag njuter. Önskar också att jag hade en öppen spis att elda i. Det ska jag ha när jag blir stor.
Jag har haft ett fint jullov och ledighet. Fylld med kärlek, familj, fina vänner, jobb... Eksjö, Stockholm och Göteborg. Har inte alls hunnit med mina projekt som räcker länge, men jag har njutit och projekten har följt mig trogna på min resa. Känns skönt att åter vara hemma. Nytt år och nya tag. Skönt att känslan från höstterminen återfinner sig... Oj så skoj detta är! Vill inte vara någon annan stans! Eller för den delen göra något annat! Underbart! Ser fram emot en härlig vår...
Att känna motstånd är viktigt, för mitt skapande. Det har jag verkligen fått uppleva idag. Att gå till skolan för att tillverka en bok. Motstånd. Att börja, mindre motstånd. Att vara igång, oerhört kul. Att vara klar. 15 sidor, broderi och tråd. Kan inte vara mer nöjd med en bok. Jag älskar att studera konst. Allt är möjligt. Imorgon väntar redovisning, den sista i identitetsprojektet. Detta broderi (läs: denna bok) är den sista delen i identitetsprojektet. Den ska visa essensen av essän vi skrivit under jul och sammanfatta verket...
Underbart att brodera. Vill mera!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar